W.G. Sebalds "Saturnus ringar"

Saturnus ringar. W. G. Sebald. Albert Bonniers förlag. 2007

Att vandra omkring i ett välbekant område kan förutom att väcka gamla minnen också väcka överraskande reflektioner. ”Saturnus ringar” av essäisten W. G. Sebald bär underrubriken ”en engelsk vallfart”, och vallfarten går i detta fall genom Suffolk i östra England. Samtidigt går den även genom ett medvetande fullt av vemod och melankoli. Jagberättaren, som har stora likheter med författaren, rör sig till fots genom stränder och skogar och lockas av omgivningen till reflektioner om personligheter som exempelvis författaren Thomas Browne, son till en sidenhandlare. ”Browne”, skriver Sebald, ansåg vår värld vara endast skuggbilden av en annan, en när allt kommer omkring outgrundlig gåta”. Ett svar på gåtan tycks enligt Sebald vara att följa sitt medvetande och se tillbaka till det som en gång har varit, förvisso med vemod men trots det med en fast punkt i den egna tillvaron.

W. G. Sebald föddes 1944 i Bayern och var verksam som akademisk lärare i England innan han avled i en bilolycka 2001. Hans essäistiska stil är till ytan fri och luftig, texten varvas med svartvita bilder som på ett fungerande sätt illustrerar både historierna och stämningen. Går man lite djupare in under den till synes luftiga ytan avslöjas dock en rätt stramt hållen och disciplinerad stil; inget onödigt sägs och varje ord tycks vara vägd på guldvåg för att passa in i den textväv som utgör ”Saturnus ringar”.

Under bokens gång får läsaren ta del av anekdoter om de platser jagberättaren besöker; berättelser om det utdöende sillfisket i Tyska havet eller varför inte om odlingen av sidenmaskar i Europa. De till synes lösryckta betraktelserna binds dock ihop och fungerar väl tillsammans. Den säkerhet som Sebald uppvisar i sin berättarteknik och detaljkännedom ger läsaren ett intryck av total trygghet.

”Saturnus ringar” är en spännande bok att röra sig i, vändningarna är ibland ganska kvicka och det gäller att läsa uppmärksamt för att inte missa några av de mikroskopiska pärlor gömmer sig i texten, men det är ändå en skön text att vila i. W. G. Sebald lyckas genom sina betraktelser av en försvunnen, och kanske glömd värld också öppna kanalerna till samtiden. Även om allt ser väldigt annorlunda ut idag jämfört med för hundra år sedan finns det kanske ändå något som består, en känsla, en stämning eller ett sätt att finna sin plats på jorden. ”Saturnus ringar” har hittat sin plats hos mig och jag tror att Sebalds sätt att se på historien, genom de personliga upplevelserna, är ett tillvägagångssätt som i längden kanske ger det mest bestående minnesbilderna.