Kall men tänkvärd framtidsvision

Litteratur. Refug. Michel Houellebecq. Albert Bonniers förlag. 2006.

Idag är klimatförändringar inte längre något abstrakt begrepp som endast dryftas under geografitimmarna, utan något som plötsligt har blivit en del av vår vardag. Ännu i somras blandades klagomålen över hettan med lyckliga utrop över hur skönt det var få uppleva ”södern” på hemmaplan, men nu i juletider verkar många ha satt den euforin i halsen. Från allt flera håll tvingas vi uppmärksamma att det är människan själv som har orsakat många av dagens globala problem, detta är något som den franska författaren Michel Houellebecq problematiserar tllsammans med mycket annat i sin senaste roman Refug.

Huvudpersonen i Refug heter Daniel och är en något trött komiker som dock har en lyckad karriär bakom sig som skämtare om olika tabubelagda ämnen. Han upplever en slags medelålderskris, förlorar inspiration att arbeta, tröttnar på sina vänner och dras till allt yngre kvinnor. Daniel är en karaktär som inledningsvis är väldigt arrogant och självupptagen men som bakom sin slipade fasad har en underliggande känsla av att det är någonting som saknas i hans liv.

Via en vän blir Daniel bekant med elohimiterna, en märklig religiös rörelse som tror att några gudomliga utomjordingar, Elohimer, är de som har skapat människorna. Till en början förhåller sig Daniel skeptisk till idén men går med på att delta i ett stormöte, om inte annat än för att stilla sin nyfikenhet. Elohimiterna visar sig vara en ytterst organiserad rörelse som vid sidan av sin andliga verksamhet sysslar med genforskning. Professorn som ansvarar för forskningen försöker upptäcka ett sätt att återuppväcka medlemmarnas gener och på det viset ge dem evigt liv. Även om Daniel inte direkt blir frälst i traditionell mening fortsätter han att delta i elohimiternas verksamhet samtidigt som hans privata liv tycks förfalla mer och mer.

Houellebecqs skildring av Daniel pockar inte direkt på något kärleksfullt mottagande. Läsaren har bl.a. att göra med en man vars kvinnobild inte verkar sträcka sig längre än till de två klassiska stereotyperna, horan och madonnan. Den förra skildras genom den sexuellt frigjorda Esther som blir Daniels sista kärleksaffär, medan den andra porträtteras av exfrun Isabelle. Houellebecq lyckas dock genom sitt ingående porträtt av den trötta och bittra Daniel irritera samtidigt som mycket av Daniels tankar och funderingar ifrågasätter det samhälle och de värderingar som finns främst i västvärlden.

Refug skildrar den idag helt individualiserade människans kollision med en värld som saknar ömhet, omsorg och framtidstro. Houellebecqs skarpa och hänsynslösa iakttagelser uppmärksammar både individens personliga problem som på sätt och vis kan ses som tidlösa och en allmän, mera tidsbunden, oro och förtvivlan. Genom en framtida Daniels tankar får läsaren ta del av hur världen ser ut efter att vi som idag lever och verkar har låtit den gå till spillo. Elohimiternas genprojekt lyckas således, och deras forskning har gett människan möjligheten till ett evigt liv.

Houellebecqs roman kan ses som en skrämmande framtidsvision samtidigt som den tar upp högaktuella ämnen, den ständigt ökande konsumtionens och individualismens tärande på både på människorna och på hennes omgivning. Ett debattinlägg eller en helt fiktiv historia utan verklighetsförankring – bedöm själv. Jag tror dock att det är svårt att läsa Refug utan att ifrågasätta vad det egentligen är dagens människa försöker uppnå och vilka verkningar det det kommer att ha på hennes eftervärld.