Ensamhetens många gnistrande lager

Du eller aldrig. Malin Kivelä. Söderströms förlag. 2006

”Tiden är oändlig, omätbar och omåttlig som rymden, men för en enskild individ finns begränsingar. Om tillräckligt många människor säger att det är måndag så är det måndag”. Så resonerar huvudpersonen Aija i Malin Kiveläs senaste roman ”Du eller aldrig” som i höstas premierades med xx-priset. Vardagsbestyren står i fokus hos Aija som liksom i en vaken dvala tar sig fram genom veckodagarna genom att noggrant observera de små detaljerna i sin omgivning. Hon bor ensam utanför centrum i en källarlägenhet och arbetar till vardag som trädgårdsmästare på ett sjukhus, och om sitt arbete tänker hon snarast att hon gör så som hon alltid har gjort – hon har vant sig vid det välbekanta.

Av alla omsorgsfullt uppmärksammade detaljer har snöflingor en särskild plats i Aijas hjärta. Wilson ”Snowflake” Bentely, son till en jordbrukare, tillbringade hela sitt liv med att observera och dokumentera utseendet på flera tusen snöflingor, och hans nedskrivna tankar återges i ”Du eller aldrig” genom huvudpersonen. Väderförhållandens inverkan på snöflingornas utseende flätas följaktligen samman med Aijas dagliga ärenden i huvudstaden och skapar en spännande kontrast mellan fakta och fiktion, verklighet och fantasi. För även om hennes blick på omvärlden på många sätt känns rationell och saklig går det stråk av längtan och drömskhet under hennes till synes sansade kommentarer.

På ett mera abstrakt plan handlar Kiveläs roman mycket om lager, det lyckliga under det ensamma under det säkra under det osäkra… När Aija resolut placerar sitt enda julkort sänt från en optikerfirma till påseende på byrån är det som om någon plötsligt hade påmint läsaren om att alla egentligen är ensamma på jorden.

Men Kiveläs huvudperson är trots avsaknaden av en nära vänkrets inte någon fegis som drar sig undan för att hon inte vågar annat. Hennes ensamhet handlar snarare om ett val, livet har inte blivit som planerat men nu finner hon sig i sin situation. Hon är inte den övergivna utan snarare den som har övergivit. Det är någonting skört men samtidigt oerhört starkt över Aija och Kivelä har lyckats skriva fram en karaktär som känns både autentisk och smärtsamt påtaglig.

Samtidigt som ”Du eller aldrig” präglas av en luftighet i språket känns den samtidigt oerhört kompakt i den bemärkelsen att inget saknas, romanen känns som en mycket välkomponerad helhet. Kivelä väcker paradoxala känslor kring frågor som är väldigt aktuella idag; hur ska individen skapa en plats i samhället som känns personlig och privat när hon ständigt omges av såväl verkliga som fiktiva människor, reklam, trafik och tankebuller.

”Du eller aldrig” kanske inte presenterar några lösningar på problem, men låter åtminstone läsaren inandas huvudpersonens luft som om den var hennes egen, vilket ger en väldigt skön känsla av gemenskap i ensamheten. Vetskapen om ovetskapen, något som flera människor än Aija borde försöka komma till insikt om, kommenteras slutligen på följande sätt: ”Jag är ingen expert. Jag vet inte mycket. Om snön läser jag i en bok, idag har jag kommit till sidan 389. Boken är tjock och tung. Bladen vänds långsamt, varje ord tar tid.”