Jazziga visor

Anders Grönroos. Håll tigrarna borta. Apan Anders AB & Estrad Finland. 2010

Tillsammans med en samling slipade jazzmusiker från Österbotten och med Stefan ”Kilju” Lindblom som producent ger Anders Grönroos (för många mest känd som barnmusikartisten Apan Anders) nu ut vad han själv kallar för en ”vuxenskiva”. Skivan ”Håll tigrarna borta” är en samling visor på svenska som baserar sig på ett samarbete mellan Grönroos och författaren Peter Sandström, en skiva där jazziga bitar varvas med mer traditionellt komponerade visor.

På inledningsspåret ”Jag kan inte säga” sätts tonen med hjälp av bland annat den Jeppobördiga jazzsångerskan Nina Lassander och den svenska saxofonisten Peter Nordwall. Grönroos tolkar Sandströms texter med en mjuk och välartikulerad röst som har en starkt berättande klang, en röst som bäst lämpar sig för de lugna melodierna som i den redan nämnda ”Jag kan inte säga” eller i covern av Stefan Sundströms ”Under ytan”.

I förordet i skivkonvolutet berättar Grönroos om sina musikaliska influenser och om tillkomsten av skivan, och den svenska vissångaren Stefan Sundström visar sig ha haft ett stort inflytande på Grönroos som artist och låtskrivare. Detta märks kanske tydligast i visornas komiska undertoner – Sundström är en vissångare som skickligt kombinerar det svarta med det lättsamt lustiga.

När duon Grönroos/Sandström försöker sig på detta är det dock med blandat resultat. I den diskbänksrealistiska visan ”Kenneth och Louise”, som skildrar ett par som för länge sedan har blivit något helt annat än vad de hade kunnat bli, lyckas Grönroos/Sandström skapa en bärande stämning av tragikomiska situationer: ”Visst kan han vara söt och rar / när han har druckit öl / Hans säger: 'Du är allt jag har' / Men rösten den är död”. Tyvärr fungerar detta grepp inte lika bra i ”Lille Lars”, en visa som handlar om en man som hellre klär sig som en kvinna, som hellre kallas för ”Harriet, / Ann-Charlott eller Jeanette” och som tar in på hotell för att raka sina ben och klä sig i långklänning. Temat må vara viktigt men visan faller tyvärr rätt så platt.

Skivans riktiga pärla är dock titelvisan ”Håll tigrarna borta”. Det här är en visa som biter sig fast och skapar en sorgligt och olustig stämning på ett sätt som fungerar mycket väl. ”Håll tigrarna borta” sjungs ur en femårings perspektiv, och handlar om ett otryggt barn och en pappa som inte finns där han borde finnas. Refrängen går rakt in i magen: ”Pappa, kan du inte komma hem / det är ingen panik, jag är ju ändå fem / kanske har jag busat och varit dum / men håll tigrarna borta från vårt vardagsrum”. Detta må vara Anders Grönroos första vuxenskiva, men det är trots det i denna visa – där barnet står i centrum – som det blir som allra vackrast.