Så minns vi Freddie Mercury

Freddie Mercury 1946-1991

I och med Freddie Mercurys död gick världen miste om en mångsidig musikalisk färgpalett. Med en unik sensibilitet för harmonier och frasering kunde han både leverera hjärtskärande vackra ballader som ”Love of My Life” och vara en jämbördig sångpartner till bland annat operadivan Monserrat Caballet. Min hittills största musikupplevelse är när jag som åttaåring för första gången hörde Mercurys röst. Den fick färgerna i min värld att framträda ännu tydligare. Mercury var en fenomenal låtskrivare och entertainer som inte var rädd för att vara excentrisk vare sig det gällde sångtematik eller scenframträdanden och som än idag saknar motsvarighet.

Favoritlåt: ”The Show Must Go On” från Innuendo

En outsider som alla andra

Outsider. Torbjörn Flygt. Norstedts förlag. 2011. 429 sidor.

I augustprisbelönade ”Underdog” (2001) skildrar Torbjörn Flygt huvudpersonen Johan Krafts uppväxt i höghusområdet Borgmästargården i Malmö. Uppföljarromanen ”Outsider” tar vid där ”Underdog” slutade. Det är sent åttiotal och romanens huvudperson och berättare Johan Kraft studerar juridik i Lund. Han bor i studentkorridor men sover oftast hos flickvännen Helena som bor i ett stort kollektiv.

Flygt bygger trovärdigt upp studentlivsstämningen med allt vad den innebär: de långa nattliga diskussionerna om alltings mening och om framtiden, de märkliga festerna, de originella studiekompisarna. Det som gör Flygts skildring extra trovärdig är att Johan Krafts studieliv också präglas av en tomhet och likgiltighet gentemot det som pågår runt omkring honom. Efter några år i Lund har han börjat genomskåda maskineriet. Allting upprepar sig i studiestaden – på gott och ont. Kanske är det detta som driver honom till att plötsligt bryta upp med Helena och istället tillbringa sina ändlösa nätter tillsammans med den frisinnade, väl belästa litteraturvetaren Pernille?

Den som är bekant med ”Underdog” kommer sannolikt att känna igen sig också i ”Outsider”. Både mamma Bodil och syster Monika är återigen viktiga karaktärer och Flygt refererar ofta till den tid som skildras i ”Underdog” då Bodil jobbade på fabriken ”Strumpan” och var livrädd för att Monika precis som hon skulle få barn för tidigt. Av någon anledning har jag ändå svårt att få de två berättelserna att gå ihop. Trots att jag har läst ”Underdog” ett par gånger verkar minnet av den boken ha tynat bort. Detta är dock inte nödvändigtvis något problem. För ”Outsider” är en väl berättad roman och Johan Falks nära på allvetande berättarperspektiv både roar och berör. Flygts formuleringar nuddar förvisso ibland vid det spetsfundiga men i och med att de är inbäddade i ett omkringliggande allvar lyckas författaren balansera upp dem. Det kan exempelvis heta att ”Leif som har all tid i världen på sin klocka, kan ägna dagarna åt att virka mattor av sitt navelludd”.

”Outsider” är otvivelaktigt en läsvärd och medryckande uppföljare till ”Underdog” och Flygt gör här ett mer trovärdigt intryck än han gjorde i collageromanen ”Himmel” (2008). Men jag kan ändå inte skaka av mig en känsla av ambivalens. Möjligen för att Johan Falks brist på riktning i romanen också uttrycks i romanens form, något som egentligen borde tyda på Flygts skicklighet som författare men som mest bara gör mig förvirrad.

Ibland undrar jag också om Johan Falk verkligen är en outsider eller om han snarare har ett behov av att positionera sig som en sådan. När allt kommer omkring är han en rätt så vanlig ung man med rätt så vanliga bekymmer. Samtidigt är outsiderperspektivet kanske inte något som nödvändigtvis syns utanpå, det handlar kanske snarare om en inställning till världen. Möjligen kunde man tänka sig att Johan Falks outsiderposition tyder på att alla är outsiders i någon mening, också de som verkar precis som alla andra. Och att själva kruxet är att det inte finns någon verklighet bakom uttrycket ”som alla andra”.