Tonårens fasansfullt härliga virvlar

Litteratur. Änglarnas syster. Anna Jörgensdotter. Albert Bonniers Förlag. 2005.

Vad gör man om man är sexton år och utstött? Trotsar sina motståndare och går stolt genom livet? Gräver ned sig i sitt utanförskap och förbannar sitt öde? Det finns otaliga ungdomsromaner som tar upp utanförskap och depression, och tyvärr många som gör det på ett klichéartat och urtvättat sätt. Det är som om många vuxna författare endast minns brottstycken av sin ungdomstid, antingen är den solig och glänsande eller alldeles kolsvart. När man sedan hittar undantagen är det som att träda in i en annan värld, en värld som känns smärtsam men samtidigt mycket vacker.

Anna Jörgensdotter debuterade 2002 med romanen ”Pappa Pralin” som skildrar en ung mentalt ostabil kvinna som kämpar med en ständigt sviktande självbild, anorexi och pillerberoende. Två år senare utkom diktsamlingen ”Homecomingqueen”. Det genomgående temat i Jörgensdotters berättelser är den unga kvinnans utanförskap, de yttre kraven som blir övermäktiga och den intoleranta omvärlden. Även hennes senaste ungdomsroman ”Änglarnas syster” skildrar en ung kvinnas utanförskap, den handlar om den sextonåriga Sonjas svårigheter att hitta sig själv i tonårens fasansfullt härliga virvlar.

Sonja bor tillsammans med sin mamma i en grå och trist lägenhet där det för några år sedan också funnits en storebror och en pappa. Brodern Emil har dött i en olycka, och är ständigt närvarande i Sonjas tankar. Den förtvivlade pappan har lämnat familjen. Sonja har inte många vänner, men vill gärna ha dem. Hon har en pojkvän som är tre och ett halvt år äldre, som dyrkar Majakovskij och är mycket självupptagen. Men framför allt har hon den där känslan som infinner sig när man samtidigt vill vara vuxen men inte kan vara det, desperationen i att vara mittemellan, sexton år gammal.

Jag kunde dra långa ramsor om vad som händer i romanen, men när man ser på det från ett yttre perspektiv innehåller själva berättelsen få originella element. Den handlar helt enkelt om Sonja, och det är hennes tankar som är det viktiga. Att läsa ”Änglarnas syster” är som att ta en hopp tillbaka i tiden och uppleva alla tonårskänslor på nytt. Berättelsen ses ur Sonjas perspektiv, och texten är snarast dagboksaktig. Den innehåller typiska tonårsuttryck och tonårselement, utropstecken, stora och små bokstäver om vartannat och korta, lite småfåniga engelska meningar. Som taget ur vilken dagbok som helst med andra ord. Det är det som är styrkan i Jörgensdotters text, hon lyckas förmedla en väldigt tillspetsad känsla som upplevs av läsaren utan att den blir tillgjord. Alla små naiviteter finns på rätt plats, mittemellan ensamheten och de fina ögonblicken.

Ett överraskande inslag är cd-skivan som följer med boken. Skivan innehåller både några låtar som skrivits speciellt för romanen och några andra som annars passar ihop med berättelsen. Musiken är bra, riktigt bra, och speglar huvudpersonens tankar och känslor på ett fördelaktigt sätt. Den ger romanen ytterligare en dimension, och är samtidigt en intressant detalj för den som är intresserad av förhållandet mellan litteratur och musik. Som exempel kan nämnas Stefan Sundströms ordentligt Tom Waits-inspirerade duett med Mathias Åberg, ”Rotting Share”, och ”Thank you for nothing” av Yoanna Troell som tidigare har förekommit i en dokumentär som handlar om Troells uppväxt som mobbad.

Till skillnad från ”Pappa Pralin” som enligt min mening var ångestladdad på ett krampaktigt och irriterande sätt lyckas Jörgensdotter i ”Änglarnas syster” teckna ett porträtt av en person som känns verklig. Romanen innehåller en massa situationen som med några få ord ringar in det typiska tonårstänkandet, som när Sonja anförtror sig åt sin vän Linn och medger att hon ibland känner sig oälskad. Svaret hon får är föga ovanligt: ”Men du har ju pojkvän”. Anna Jörgensdotter har med ”Änglarnas dotter” hittat rätt – och att hitta rätt på vägen till en sextonårings inre är värt all beröm.