Den härliga läsupplevelsen

Drottningen vänder blad. Alan Bennett. Översättning Sofia Boda. Ordfront. 2008

En bokbuss svänger in på en gård och en äldre kvinna blir så nyfiken att hon bestämmer sig för att besöka den. Hon är ingen van läsare men känner sig tvungen att låna något eftersom hon trots allt har valt att gå in i bussen. Van som hon är att utföra sina plikter så läser hon också boken och märker något underligt. Hon tycker om att läsa. Det här är upptakten till Alan Bennetts lilla roman ”Drottningen vänder blad”, väl översatt av Sofia Boda.

Som Bennets titel antyder rör det sig dock inte om vilken kvinna som helst utan faktiskt om den engelska drottningen. Bokens engelska titel lyder ”The Uncommon Reader” och kan delvis tänkas syfta på det ovanliga med att den engelska drottningen skildras som läsare. Samtidigt är romanens huvudperson också en ovanlig läsare i den bemärkelsen att hon först i hög ålder överväldigas av läsupplevelsen med en kraft som kunde liknas vid en stormig förälskelse.

Det är nästan så att jag fnissar högt av tanken på Bennetts fräckhet – att skriva en hyllning till läsupplevelsen och samtidigt lyckas knåda in den engelska drottningen i det hela är helt enkelt en lysande idé. Det fina med ”Drottningen vänder blad” är dessutom att den är mer än en idé, det är en berättelse där läsaren också får ta del av drottningens torra humor, tankar om de böcker hon läser och den plötsliga oviljan att utföra sina plikter.

En av flera roliga episoder infaller då drottningen traditionsenligt ska öppna parlamentet. Alldeles innan vagnen åker inser hon att hon har glömt sin bok och blir tvungen att rusa iväg för att hämta den. Lugnad av tanken på boken som väntar i ekipaget utför hon sina rojala plikter precis som hon ska. Men när hon åter sätter sig i vagnen finns boken ingenstans att finna. ”Sitter du på den?” frågar hon hertigen som också sitter i vagnen. ”Nej, det gör jag inte. Här har vi krigsveteraner, och rullstolar. Vinka, för Guds skull.”

Alan Bennetts roman är väldigt underhållande och ömsint i sin skildring av den nya läsaren som av en händelse också råkar vara drottning. Men det är också möjligt att i en läsning av ”Drottningen vänder blad” hitta djupare frågeställningar som exempelvis gäller kungafamiljens egentliga roll i dagens England. Romanen gör dessutom via sin huvudperson flera spännande iakttagelser om litteratur i allmänhet, t.ex. att litteraturen gör läsarna till jämlikar. Det är i och för sig ett påstående som kan ifrågasättas, vad jag tycker är viktigare i det här sammanhanget är dock att Bennett i sin roman lyckas få med många allmänna uppfattningar om läsning och litteratur. ”Böcker” är trots allt något de flesta har en åsikt om vare sig de läser eller inte och detta skildrar Bennett väldigt förtjänstfullt i ”Drottningen vänder blad”.

Till sist en avslutande scen. Drottningens nyvaknade bokintresse blir snabbt känt inom hovet och man vill gärna utnyttja detta på något sätt. En anställd föreslår att läsningen kunde användas i PR-syfte och att drottningen kanske kunde börja nämna några ”etniska” författare som sina favoriter. ”Salman Rushdie”, föreslår drottningen. Som svar får hon, knappast oväntat, ett rungande ”Kanske inte, Ers Majestät.”