Litteratur. Länkar. Nuruddin Farah. Översättning Ulf Gyllenhaak. Albert Bonniers förlag. 2006.
Afrikas östkust, Indiska Oceanen, sol, värme och exotiska miljöer. Mogadishu är en stad som kunde vara ett mecka för backpackers eller varför inte för solhungriga semestrare. Den senaste tidens rapporteringar om eskalerande våld och inre stridigheter visar dock inga tecken på att detta skulle bli en realitet inom den närmaste framtiden. Sedan diktatorn Siad Barre störtades 1991 betraktas Somalia som ett av världens mest politiskt instabila länder, och de ständiga kidnappningarna och dödsskjutningarna är en del av en vardag vi med svårighet kan föreställa oss.
Den postkoloniala författaren Nuruddin Farah har som så många andra författare som lever i ett krigshärjat land tvingats till landsflykt och exil på grund av sin litterära produktion. Efter att ha studerat litteratur och filosofi i Indien återvände Farah till hemlandet Somalia för att undervisa, och 1970 debuterade han med ”A Crooked Rib”. Fyra år senare drevs han i landsflykt och exil, dödshotad och bannlyst för romanen ”Naked Needle”. För närvarande bor han i Kapstaden i Sydafrika och skriver litteratur främst på engelska. Förutom ”Länkar” finns romanerna ”Kartor” (1087), ”Gåvor” (1990) och ”Hemligheter” (2000) att tillgå på svenska.
I ”Länkar” möter vi Jeebleh, som efter tjugo år i New York bestämmer sig för att resa ifrån sin amerikanska familj och besöka hemlandet Somalia. Dels vill han finna sin mors grav och hedra hennes minne och dels hjälpa sina vänner att hitta två kidnappade flickor, Raasta och Makka. När Jeebleh anländer till Mogadishu möts han av en stad som likt ett skadskjutet djur försöker hämta luft och överleva, men som kämpar mot att drunkna i sitt eget blod. Han tar sig till sin vän Bile, en man som efter en lång tid i fängelse har svåra psykiska problem men trots det försöker kämpa för att återfinna systerdottern Raasta. Jeebleh själv kom efter stridigheterna 1992 undan fängelsestraff och ”räddades” av okända orsaker till västerlandet av amerikanerna.
Vistelsen i Mogadishu är kantad av klanstridigheter, Jeebleh är besläktad med klanmedlemmarna i Nordkämpen men väljer att bo på Sydkämpens ägor tillsammans med Bile. Farah betonar i efterordet att alla namn är fingerade, men säger också att berättelsen bygger på verkliga händelser. Det är tydligt att han vet vad han talar om, spänningen mellan klanerna är påtaglig både för läsaren och för huvudpersonen. Inledningsvis känner Jeebleh avsky inför vad han ser – att bokens fyra delar inleds av verser ur Dantes Inferno är ingen slump – och han önskar att han ska kunna uträtta sina ärenden och återvända till sin familj så fort som möjligt. Allt eftersom tiden går blir han dock mer och mer upprörd över orättvisorna och samtidigt villigare att kämpa för det han tror på. Resan till Mogadishu blir således samtidigt en resa i hans inre, en resa som utforskar var gränsen går innan han förlorar sig själv i den korrumperade staden.
Att Nuruddin Farah är en påläst författare märks tydligt i hans sätt att skriva och låta karaktärerna reflektera över sina situationer. För någon som inte känner till den somaliska kulturen närmare är det intressant att iaktta vikten av folksagor och ordspråk i det dagliga språkbruket. Ett annat element är drömmarna, de får en viktig symbolisk betydelse som ofta avgör hur karaktärerna handlar. Den ena kidnappade flickan Raasta innehar dessutom en alldeles särskild symbolisk roll i berättelsen, hon beskrivs som ett ”mirakelbarn” som får alla i hennes omgivning att känna sig trygga. Det faktum att tryggheten och lugnet har försvunnit oroar således inte bara Raastas närmaste utan hela omgivningen. Oron över hemlandets stridigheter och den hoppfulla önskan om fred personifieras på så sätt i den kidnappade flickan.
I dagens världsläge känns ”Länkar” aktuell och betydelsefull, om inte för förståelsen av inbördeskriget och de (skamfullt nog) fortfarande relativt okända afrikanska kulturerna, så för kritiken mot bestämmandeorganen. Här är det inte bara USA som får sig en känga för sitt okunniga inblandande i krig av alla de slag, också FN kritiseras för sin okunnighet om vad de egna soldaterna egentligen gör på plats i förödelsen. Bland all nyutkommen litteratur som fullkomligen attackerar oss från alla håll och kanter med blandade resultat är Nuruddin Farahs roman ett efterlängtat undantag. Det är en roman som faktiskt försöker säga något, som försöker visa på en sönderslagen verklighet som förekommer i ett land som inte ligger alldeles långt ifrån våra egna semesterparadis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar