Gripande dagboksroman

Bultar som ett bläckfiskhjärta. Kira Nalin. Söderströms förlag. 2009

”Jag misstänker att jag håller på att hamna i en svacka för jag har varit suddig i huvudet ända sen igår. Nån har rest en immig glasvägg mellan Krullhåret och världen, och han står utanför och ser på.” Så skriver den femtonåriga karaktären Martin om sig själv i dagboksromanen ”Bultar som ett bläckfiskhjärta”. Kira Nalin heter författaren som i fjol fick ett heders-omnämnande i Söderströms romanpristävling (vinnarromanen var Stefan Nyman med ”Anna online”). Nu debuterar också hon med sitt tävlingsbidrag som är en gripande skildring av en femtonårig pojkes försök att hantera rösterna i sitt huvud och människorna där utanför.

Alla som någon gång har skrivit dagbok vet att dagboken i vissa stunder kan kännas som den enda lyssnaren i hela världen. Dagboken låter dig säga allt utan att döma, och är du en sådan som censurerar inför dig själv när du skriver så lär du sannolikt minnas exakt vad det var du inte ville sätta ord på när du går tillbaka och läser vad du har skrivit. I Martins fall är dagboken en livräddare som hjälper honom att sätta ord på det som rör sig i hans huvud och det som han inte kan förstå. Hans andra bästa vän är bulldoggen Pontus som trots sin illaluktande mun och stora huvud innehar en stor plats i hans hjärta.

Hemma i 1990-talets Helsingfors är Martin omgiven av en mamma som flänger omkring på modemässore i Europa och går på krog med väninnan Ritva samt de två äldre bröderna Daniel och Petski. Bröderna använder Martin som slagpåse samtidigt som hans mamma behandlar honom som en snäll liten pojke och allt detta gör att Martin går djupare in i sina svårigheter. Trots samtalen med skolkuratorn och dagboken händer det flera gånger att världen rasar ner över Martin som lider av både panikattacker och tvångshandlingar. Den medicinering han får gör att han känner sig underlig men när han prövar att ta en paus så kollapsar han efter bara några dagar.

Det är ganska sällan som den söndriga tonårspojken får komma till tals i den samtida ungdomslitteraturen och Kira Nalins bok utgör ett viktigt undantag. Med tanke på de senaste årens skolskjutningar känns det extra viktigt att lyfta fram hur illa många unga faktiskt mår idag. Det handlar inte bara om någon slags ”vanlig” tonårsångest utan betydligt svårare problem som inte kan lösas med ett besök hos skolsystern.

Nalin skildrar Martins upp- och nedgångar på ett trovärdigt och gripande sätt och lyckas med att ge intrycket av att det faktiskt är Martin som är skribenten: ”Jag tänker på tok för mycket idag. Kanske beror det på att det är söndag och att man på söndagar inte har några plikter gentemot sig själv eller andra? Tiden hasar sig framåt. Kyrkklockorna ringer och telefonerna är stumma ... Gud är överallt och ingenstans. Varje gång jag kontaktar honom är han upptagen.” Dagboksromanen ”Bultar som ett bläckfiskhjärta” är ett spännande inslag i vårens bokskörd och det ska bli spännande att se vad Kira Nalin har att bjuda på i framtiden. Det som bultar i debutromanen är Martins femtonåriga kropp och ibland går det faktiskt att känna detta bultande mellan raderna.