Jan Guillous "Men inte om det gäller din dotter"

Men inte om det gäller din dotter. Jan Guillou. Piratförlaget. 2008

”Men inte om det gäller din dotter” är thrillergiganten Jan Guillous fyrtionde bok. Jag bör genast säga att jag inte har läst någon av de trettionio föregående, vice amiral Carl Hamilton är således en ny bekantskap för mig om man inte räknar en gångs slötittande av en halv Hamilton-film för några år sedan. Guillou har för mig alltid varit en sluskig machotyp som verkar tycka om att vräka ur sig åsikter om än det ena och än det andra. Mina fördomar mot honom som författare har främst bestått i att jag har misstänkt hans böcker för att vara våldsamma machokavalkader.

Guillous färskaste Hamiltonhistoria är mina fördomar till trots en mycket välskriven och spännande thriller. Carl Hamilton återvänder till Sverige efter tretton år i exil för att tampas med sin livstidsdom, han är efter många slitsamma år övertygad om att han aldrig mera ska döda en annan människa och att hans äventyrliga dagar definitivt är slut. Men när hans goda vänner Ewa och Pierre blir offer för en terroristaktion ser han ingen annan utväg än att göra allt för att friden och lyckan ska återställas.

I ”Men inte om…” tar Guillou upp aktuella samhällsfrågor, han diskuterar bl.a. hur man avgör vem som egentligen är terrorist. Bushadministrationen får sig naturligtvis både en och flera kängor men det är media, både inhemsk och utländsk, som utpekas som boven i dramat. Guillous berättelse är uppbyggd av ett maktspel som pågår dels politiker emellan och dels mellan de olika svenska polisinrättningarna. Över dem alla står dock Hamilton och hans kumpaner från Främlinglegionen.

Det är intressant att se hur Guillou för en hård samtidskritik men samtidigt låter Främlinglegionen stå som en slags kör av räddande änglar. Deras självkritik må vara hård men när de väl sätts i arbete omges de av en vacker glans som tyder på att de trots allt kanske är värda mer än resten av jordens befolkning. På det här viset framför Guillou också frågan om deras terroristvärde och det verkar som om det uppenbara och löjligt självklara svaret på frågan är att den som står på rätt sida i politiken aldrig kan klassas som terrorist.

Vissa av mina fördomar må ha kommit på skam efter min läsning av ”Men inte om…”, men jag håller fortfarande fast vid att Hamilton representerar en machoman av sällan skådad kaliber. Till synes oberörd genomför han sina operationer med glans för att sedan avsluta dagarna hemma i sin herrgård med lite rysk vodka eller väl utvalt vin. Guillouälskare kommer säkerligen att sluka även denna bok, för mig räcker den dock som intressant exempel ur författarens digra (och säkerligen fortsättningsvis växande) produktion.