Pia Kummel-Myrskogs "Mia Mia"

Mia Mia. Pia Kummel-Myrskog. Fontana Media. 2008

Pia Kummel-Myrskog gör i ”Mia Mia” bruk av sina erfarenheter som missionär, berättelsens huvudperson Mia åker precis som författaren till Venezuela för att göra vad hon kan för att hjälpa en liten by vars invånare lider av fattigdom. Förlaget Fontana Media belönade boken med tredje pris i sin romanpristävling ”Liv.nu”.

Mia är en viljestark och envis person som mot vännernas och familjens inrådan påbörjar den missionärskurs som ska leda till hennes resa till Venezuela. När boken inleds är Mia på väg till en gemensam middag med vännerna. Inledningsvis presenteras en hel drös med karaktärer som är lite svåra att hålla reda på, det visar sig dock att två av dem är av central betydelse. Såväl bästa vännen Veronica samt vännen Tom tycks önska att Mia skulle stanna i Finland av egoistiska skäl samtidigt som de beskyller Mia för att bara tänka på sig själv.

Att plötsligt ge upp ett helt liv och åka till andra sidan jordklotet och sedan motivera det med en tro som man inte delar med sina närmaste är knappast lätt, i Kummel-Myrskogs skildring är dock beslutet definitivt och orubbligt. Mia ska åka till Venezuela och det gör hon också. Det är också enligt min mening först i Venezuela som boken blir riktigt intressant.

Mias konfrontation med den lokala kulturen och missionärsarbetet blir trots förberedelserna kraftigare än planerat och hon finner sig utföra en hel del praktiskt och administrativt arbete som hon inte är förberedd på. Mia är i Kummel-Myrskogs skildring inte bara en äventyrerska utan också en rädd finlandssvensk ung kvinna som trots allt har varit ganska bekväm i sin vardag.

Man kan tycka vad man vill om missionsarbete, själv är jag minst sagt förtjust i tanken på ett hänsynslöst kristnande av små byar som saknar möjligheter till självförsörjning. I ”Mia Mia” handlar det dock inte om någon aggressiv mission även om byns barn går i skola och firar en kristen jul. Det centrala i missionen i Kummel-Myrskogs berättelse är hjälpinsatserna och försöken att upprätthålla någon typ av (västerländsk) kontinuitet.

”Mia Mia” lämpar sig säkert bra för blivande missionärer eller människor som funderar på hur det är att leva ett helt år i en främmande kultur. Vad ”Mia Mia” dock enligt min mening inte är är en ungdomsbok. Jag medger att det inte står att boken är en ungdomsbok någonstans men bokens utformning ger trots det sådana signaler. Tyvärr saknar många finlandssvenska böcker snygga och ändamålsenliga omslag och när det gäller ”Mia Mia” ger den just ett sådant hurtigt intryck som åtminstone jag skulle ha ryggat för som tonåring.

Jag skulle hellre se att boken marknadsfördes mer som en reportagebok, för det är en sådan jag tycker att Pia Kummel-Myrskog har skrivit. Som roman tappar den tyvärr lite av sin slagkraftighet, omskrivning i fiktion må vara ett praktiskt sätt att skildra sina egna erfarenheter men ibland är det just de egna erfarenheterna i all sin nakenhet som väcker läsarens intresse.