Uppfriskande klassiskt

Tjuvarnas stad. David Benioff. Översättning Ulf Gyllenhak. Forum förlag. 2008. 247 sidor.

Jag kan tycka att det är sällsynt att hitta en riktigt bra och välskriven ny berättelse som har alla de där klassiska ingredienserna: spänning, humor och djup. I den ryska litteraturen finns det många exempel på dylikt berättande, både att läsa Dostojevskij och den något modernare Pasternak är för mig som att suga på en riktigt god karamell och hoppas att den varar länge.

Ibland känns det kanske lite väl förutsägbart, det ska vara sprit, kyla, snabba repliker och märkliga karaktärer med egensinniga yrken. Den amerikanske författaren med det ryskklingande efternamnet David Benioff lyckas dock ta tag i dessa något slitna detaljer och berättaren historia som känns allt annat än gammal och dammig.

Det är tidigt 1940-tal och de tyska trupperna har redan länge varit stationerade utanför Leningrad eller ”Piter” som staden kallas av sina invånare. Den sjuttonårige Lev har tillsammans med sina vänner precis plundrat liket av en tysk soldat som bokstavligt talat har kommit som fallen ur skyarna när han blir ertappad. Skräckslagen förs han till fängelset i väntan på avrättning. Till fängelsecellen kommer också en annan ung man, den deserterade soldaten Kolja, som med tanke på omständigheterna verkar förvånansvärt munter. Istället för att avrättas ombeds de bägge fångarna av en trött överste att leta reda på ett dussin ägg till dennes dotters bröllop som ska äga rum om en vecka.

Detta är startpunkten för Benioffs historia som ska föra läsaren på ett äventyr av sällan skådad like. Det är uppfriskande att ta del av en berättelse som verkligen lyckas kittla med sin uppfinningsrikedom utan att kännas krystad. De två huvudkaraktärerna Lev och Kolja är ett omaka par som dock visar sig har ett gemensamt intresse för litteratur. Benioff är uppenbarligen medveten om att han står i tacksamhetsskuld till författare som Gogol och Pusjkin men har klarar ändå av att berätta sin historia utan att den lider av någon större prestationsångest.

Där exempelvis ”Vindens skugga” av Carlos Ruiz Zafon känns nästan groteskt svulstig i sina referenser till världslitteraturen lyckas Benioff i ”Tjuvarnas marknad” utmärkt med balansera de ryska klassikerna med sitt eget bidrag. Med ett lekfullt allvar skildrar han jagberättaren Levs ständiga introspektion: ”Jag vet att jag såg löjlig ut med en kniv i handen när alla andra har gevär och kulsprutepistoler. Jag tänker att det här är inte klokt. Jag befinner mig mitt i en strid och jag är medveten om mina egna tankar, jag oroar mig över att jag ser löjlig ut med en kniv i handen när alla andra har gevär och kulsprutepistoler”. Lev förlitar sig på den något äldre och erfarnare Kolja och det bildar ett ganska besynnerligt par.

”Tjuvarnas stad” kommer kanske inte att bli någon ny ”Doktor Zjivago” men det är trots det en roman som känns oerhört uppfriskande med skickligt berättade historia. Det är den första boken som ges ut av David Benioff på svenska och förhoppningsvis blir det inte den sista. Det är länge sedan jag har slukat en roman så som jag har slukat denna gastkramande men roande äggjakt i staden Piters krigshärjade utkanter.