Två språk men en berättelse

Hur fjärilslarven Fjalar lurade döden / Kuinka Pellervo perhosentoukka huijasi kuolemaa. Ursula Vuorenlinna. Illustrationer av barn vid Tosarby daghem på Åland. Eget förlag. 2009

När Ursula Vuorenlinna för ett par år sedan utkom med den tvåspråkiga barnboken "Kymmenen-tuhatta-kolmen tarina/Historien om tio-tusen-tre" upp-märksammades hon i både finska och finlandssvenska medier. Tänka sig vilken idé! Att inte utesluta någondera språket utan låta dem fungera sida vid sida! Nu utkommer Vuorenlinna med sin andra barnbok som fungerar enligt samma princip som den första. Vill vi läsa den svenska berättelsen börjar vi i bokens ena ända, vill vi läsa på finska vänder vi på boken och börjar i andra ändan.

Den lilla berättelse som äger rum mellan bokens knallgröna pärmar handlar om fjärilslarven Fjalar/Pellervo som stöter på en massa motgångar men som till sist blir till en fjäril. Själva berättelsen är konventionell, Fjalar/Pellervo är ett av många larvsyskon och han tvingas lämna sin mammas trygga bo för att ge sig ut i världen. På vägen möter han faror av olika slag, fåglar, spindlar och magknip. Det är lätt för ett barn att identifiera sig med larvens litenhet och tunga stretande uppför trädstammar av olika slag. Berättelsen slutar gott och Fjalar/Pellervo förvandlas till en fjäril som flyger iväg mot nya äventyr.

Den som väljer att läsa enbart en variant av berättelsen går miste om flera saker. För det första kan jag tycka att nyanserna i den finska delen stundvis är mer kittlande för fantasin, eller vad sägs om meningen: ”Korkealta lehmuksen kruunusta kuului surinaa ja huminaa”. På svenska låter det så här: ”Det surrade och hummade högt uppe i lindens krona.” Meningen med Vuorenlinnas bok är dock knappast att uppmuntra till ett jämförande av de språkliga kvaliteterna, på insidan av pärmen poängteras det att boken med fördel kan användas i språkbadsundervisning. Men även om det är samma berättelse som berättas så skiljer sig stämningen på sina ställen i den svenska respektive finska delen.

För det andra riskerar den som läser enbart en av bokens delar att gå miste om bokens charmiga illustrationer. Illustratörerna består av en skara förskolebarn från Tosarby daghem på Åland och i bokens mittuppslag kan läsaren exempelvis bekanta sig med deras tolkningar av fjärilslarven Fjalars/Pellervos utseende. Teckningarna illustrerar berättelsen väl och det är härligt att se hur barnen ofta har valt överraskande och roliga perspektiv som sätter fart på fantasin.

Idag när det verkar gå inflation i språkdebatten känns det skönt med en författare som helt enkelt gör något. Ursula Vuorenlinna går rakt på sak, det här är en bok som kan läsas både på finska och svenska. Det här är en bok som barn gärna kan bläddra i. Det här är en bok som kan hjälpa barn att lära sig flera språk. Så befriande! Tvånget att politisera allt som har med språk att göra kan också ge oss ofrivilliga skygglappar. För även om berättelsen om Fjalar/Pellervo i sig kanske inte är banbrytande är det uppfriskande att plötsligt läsa på både finska och svenska. Och att märka hur häftigt det egentligen är, det här att kunna flera språk.