När läsaren blir huvudperson

Artikel

Om en vinternatt en resande. Italo Calvino. Lind & Co. 2010. 237 sidor. Översättning Viveca Melander, förord av Ragnar Strömberg.

Du drar ut en bok ur din bokhylla som kanske är organiserad i bokstavsordning, enligt ämnesområde eller varför inte så som den senaste trenden åberopar – i färgordning. Du sätter dig bekvämt och slår upp pärmarna och försöker slappna av, men det första kapitlet i en bok kan vara svårt att bemästra. I bästa fall är det drabbande och suger in dig i berättelsen, i värsta fall är det ett nödvändigt ont som du måste ta dig igenom, som en årlig kontroll hos tandhygienisten: du vet att det kommer att kännas bättre efter ett tag men i själva ögonblicket undrar du vad du har gett dig in på.

Det första kapitlet i den italienska författaren Italo Calvinos roman ”Om en vinternatt en resande” (1979) skildrar precis detta, ditt möte med boken. Romanen kom i höstas som nyutgåva av förlaget Lind & Co i Viveca Melanders sinnrika översättning och med ett förord av Ragnar Strömberg. Redan i romanens titel går det att ana att det är något lurt med Calvinos berättelse, titeln verkar vara avbruten mitt i men ser också ut som ett ustnitt ur en längre mening. I viss mån kan titeln liknas vid Calvinos skildring av det läsupplevelsens motsägelsefullhet: å ena sidan den kontinuitet som kommer sig av intrycket att all läsning hänger ihop, å andra sidan den fragmentariska känsla som uppkommer i och med att läsningen ständigt avbryts när du når bokens sista sida.

Strukturen i ”Om en vinternatt” ser i korthet ut som följande: varannat kapitel består av det första kapitlet i en roman som avbryts precis när det håller på att bli spännande, varannat kapitel skildrar huvudpersonens (som kallas för ”läsarens”) jakt på de förlorade romanerna. Jakten leder i sin tur alltid fram till nya romanfragment: på så sätt tvingas huvudpersonen och du som läsare om och om igen att börja om, att förföras av ytterligare en text som naturligtvis också visar sig vara ofullständig.

Den första avbrutna textdelen heter precis som Calvinos roman, ”Om en vinternatt en resande” och den skildrar en mystisk mans ankomst till en tågstation. Samtidigt som Calvino skildrar mannens ankomst skildrar han dock även din läsning: ”Jag är mannen som kommer och går mellan baren och telefonhytten. Det vill säga: den mannen kallas 'jag' och du vet inget annat om honom, på samma sätt som den här stationen kallas 'station' och förutom den existerar ingenting annat än signalen utan svar från en telefon som ringer i ett mörkt rum i en stad långt bort.” När texten kommenterar sig själv på det här viset händer något märkligt med läsningen. Berättarrösten talar plötsligt med dig, och förmanar dig i din läsning: ”Akta dig: det är säkert ett sätt att få dig intresserad lite åt gången, att fånga dig i historien utan att du märker det – en fälla.” I det här fallet verkar det dock vara omöjligt att urskilja vad som är fällan och vad som är vägen ut ur densamma – hur du än garderar dig mot berättelsen verkar Calvino befinna sig steget före. Vare sig du vill det eller inte har du plötsligt blivit huvudpersonen i hans roman.

Italo Calvino föddes 1923 i Havanna och skrev under sin verksamma tid som författare flera romaner som på ett intelligent sätt kombinerar leken med berättarformer med djupare allmänmänskliga frågor. I ”Klätterbaronen” (1953) är motivet utanförskap och individens vägran att foga sig efter samhällets regler, ett motiv som iscensätts genom en skildring av en pojke som en dag klättrar upp i ett träd och som tillbringar hela sitt liv uppe i trädkronorna. Calvinos sista text blev essäsamlingen som fick titeln ”Sex punkter inför nästa årtusende”(1988), samlingen består av en serie tänkta föreläsningar vid Harvard som i slutändan inte blev flera än fem eftersom Calvino dog 1985 innan verket hann slutföras. ”Om en vinternatt” är en roman som ger upphov till frågor om läsarens roll: kan läsare någonsin mötas eller upphör läsaren att vara läsare den sekund när bokpärmarna slås igen? ”Om en vinternatt” är också en kärleksförklaring till boken och berättarkonsten, den visar samtidigt på läsarens och författarens glädje och på det absurda som kan äga rum när en fiktiv text möter verkligheten.

”Om en vinternatt” illustrerar även den stora mångfalden av läsare som finns i världen. I slutet av romanen börjar ett flertal läsare samtala på ett bibliotek och de ger intryck av att vara en väldigt brokig samling. ”Jag får inte distraheras om jag inte vill missa någon värdefull ledtråd.”, säger en läsare. ”Varje ny bok jag läser blir en del av den totala och enhetliga bok som är summan av alla mina läsningar.”, säger en annan läsare. En tredje talar om spänningen inför en annalkande läsning medan en fjärde letar efter ”det sanna, definitiva slutet”. Här kan läsningen också sägas representera läsningen de individuella livshållningarna och inte enbart läsarnas förhållande till boken, i Calvinos universum finns det lika många läsare so det finns individer.

Calvinos roman är fascinerande av otaliga anledningar, men i detta att läsningen faktiskt kan uppfattas som en livsåskådning är det möjligt att finna argument mot den som ser läsandet som ett onödigt tidsfördriv. Sedd som en livsåskådning kunde läsningen snarare tänkas öppna upp tiden än fördriva den: de världar som ryms mellan bokpärmarna, både de rent fiktiva världarna och de tankevärldar som uppstår hos läsaren, kan inte mätas i rumslig tid. Calvino sätter därmed ord på något som vid första anblick kan verka enkelt men som faktiskt är extremt svårformulerat – nämligen själva läsupplevelsen.

Det ligger något dråpligt men samtidigt väldigt passande i det faktum att Italo Calvino dog innan han hann avsluta essäsamlingen ”Sex punkter inför nästa årtusende”. Precis som i ”Om en vinternatt” uppstod det ett hinder i textproduktionen och läsaren fick aldrig möjligheten att veta hur essäsamlingen slutade. Där berättelsen slutar slutar också livet, åtminstone när det gäller de riktigt stora författarna. Eller: där livet slutar slutar också berättelsen. Som tur finns det fortfarande bibliotek där läsare kan träffas eller bara stryka omkring bland hyllorna och hitta böcker som ”Om en vinternatt en resande” av Italo Calvino.