Förändringarnas England

Bloody Foreigner. Bilder från mitt engelska liv. Kerstin Lindman-Stafford. Utgiven på eget förlag. 2010.

Kerstin Lindman-Stafford har under många år arbetat som utrikeskorrespondent i för bland annat Hufvudstadsbladet i England och berättar nu om sina erfarenheter i boken ”Bloody Foreigner. Bilder från mitt engelska liv”. I förordet betonar Lindman-Stafford att det just handlar om bilder och att hon inte är ute efter att fläka ut sitt privatliv – en ansats som känns fräsch i dagens bekännarkultur. Snarare än en bekännelsedagbok är ”Bloody Foreigner” således en livsberättelse med samhällskritiska förtecken där Lindman-Staffords och Englands liv löper parallellt med varandra.

När Lindman-Stafford kommer till England för första gången är året 1952 och hon drar sig till minnes både ransoneringskuponger och caféer som serverade ”spam”. 1950-talets England var oerhört präglat av klasskillnader och Lindman-Stafford beskriver träffande hur detta speglades i människors kläder: ”I de övre skikten hörde det till exempel på 50-talet till att klädedräkten för en man på söndagen var hans äldsta mest slitna. Om han klätt upp sig var han definitivt inte 'vår sort'”. Dylika anekdoter bidrar till att skapa det som av Lindman-Stafford beskriver som ”det gamla England”, ett England som idag främst kan hittas i BBCs tv-filmatiseringar av engelska deckare.

För att belysa sina analyser använder sig Lindman-Stafford av en mängd skönlitterära referenser som hjälper läsaren att följa hennes resa genom de olika förändringarna i det Engelska samhället. Förändringarna är många och Lindman-Stafford är särskilt intresserad av att diskutera immigrationsfrågor, frågor som ofta är kontroversiella men samtidigt viktiga. Trots att Lindman-Stafford för det mesta är lyhörd och insiktsfull i sina kommentarer kan man ibland ana en smula bitterhet gentemot de följder som Storbritanniens liberala immigrationspolitik har fört med sig.

Multikulturalism för multikulturalismens skull ter sig som allt annat än okomplicerat i Lindman-Staffords ögon. Även om kritiken inte är riktad mot immigranterna som sådana utan mot den politik de är offer för blir tonen dock ibland aningen svartvit och Lindman-Stafford faller ibland in i ett traditionellt vi/dom-tänkande. Samtidigt är hennes argument ofta slående i det att hon vågar vara ärlig gentemot sina egna reaktioner. Något som kunde vara värt att tänka på i dagens politiskt korrekta medieklimat.

Lindman-Stafford förhåller sig ambivalent till detta gamla England: å ena sidan kan man ana ett vemod i hennes beskrivningar av tiden på internatskola i Exeter, å andra sidan visar hon sig väl medveten om att ”det gamla England” inte var fullt så trevligt som det kan framstå i tv-seriernas romantiserade skildringar. Det är i denna ambivalens som Lindman-Staffords text också är mest lyskraftig. För trots att hon är otroligt kunnig vad gäller Englands politiska och samhälleliga utveckling består den personliga tonen. ”Bloody Foreigner” är en väldigt mänsklig samling tankar och analyser, och det faktum att analysobjektet står Lindman-Stafford nära hjärtat bidrar enbart till bokens förtjänster.