Bibeln som teater

Teater. Bibeln. Dramatiker: Niklas Rådström. Regi: Stefan Metz. I rollerna: Mina Azarian, Carl-Magnus Dellow, Johan Gry, Carina M Johansson, Henric Holmberg, Michalis Koutsogiannakis, Mattias Nordqvist, Emilie Strandberg, Nina Zanjani mfl.

Mattias Nordqvist och Nina Zanjani som mannen 

och kvinnan (Pressbild)

Att skildra scenarier som är välbekanta för en teaterpublik kräver en skickliga regissör. Detta blir tydligt i författaren och dramatikern Niklas Rådströms dramatisering av Bibeln som hade världspremiär på Göteborgs Stadsteater 17 februari. I regissören Stefan Metzs kunniga händer framträder några av Bibelns mest kända scener med hjälp av publikens igenkänning. Exempelvis spelar Metz med bilden av nattvarden genom att projicera Leonardo da Vincis berömda målning på en mänsklig duk – tretton vitklädda skådespelare fungerar som bakgrund till bilden som avslutar den första av pjäsens tre akter.

Den lekfulla scenen berättar i själva verket en hel del om pjäsens angreppssätt. I Rådströms dramatisering behandlas Bibeln inte enbart som en helig skrift utan likväl som en kulturell artefakt. Från detta perspektiv betraktat blir projiceringen av da Vincis Nattvarden en metakommentar till såväl teateruppsättningen som till Bibeln. Scenen kan därför tolkas som en fråga: vilken bild av Bibeln har vi historiskt sett projicerat på oss själva och hur ser den ut idag? Rådströms mastodontpjäs på nästan fem timmar innehåller en mängd problematiseringar, men denna fråga, som framför allt undersöker Bibeln som bild, ser jag som en av de mest angelägna.

Pjäsen ramas dels in av de tre ärkeänglarnas (Holmberg, Koutsogiannakis och Strandberg) samtal, dels av Mannens (Nordqvist) och Kvinnans (Zanjani) försök att finna sin plats i Guds skapelse. Karaktärerna skapar kontinuitet i en pjäs som annars kunde ha blivit fragmentarisk. Eftersom tyngdpunkten ligger på Gamla Testamentet ska många bibelberättelser samsas på scenen, däribland Babels torn, Sodom och Gomorras förstörelse och uttåget genom Röda havet. Många av skådespelarna i den stora ensemblen spelar ett flertal roller var, särskilt utmärker sig Michalis Koutsogiannakis som Herrens ängel, Mina Azarian som Jesus och Carina M Johansson som bl.a. Job och Sara.

Även om också de mest rutinerade teaterbesökarna får sätta sittfläsket på prov under den långa uppsättningen är pjäsen Bibeln minnesvärd av många andra orsaker. Den utmanar såväl tvivlaren som den troende genom att lyfta fram Bibelns existentiella problematik. Genom att peka på tolkningsfriheten som möjlighet och gissel lyckas man aktualisera tanken om att människan aktivt måste finna meningen med livet. Det gör att Rådströms Bibeln i själva verket pågår också flera timmar efter att ljuset har slocknat i teatersalongen.