Mycket djup i litet format

En dag till skänks. Anna Gavalda. Albert Bonniers förlag. 2010.

Syskonskaror är speciella. De har sin egen dynamik, sina egna begränsningar, sina egna skämt. Men de kan också vara uteslutande och få en att känna sig bortkommen. Dum över att man inte förstår skämten, oviktig för att ingen förklarar dem för en. I den franska författaren Anna Gavaldas lilla roman ”En dag till skänks” bjuds läsaren in i en syskonkrets på två systrar och två bröder. De har fastnat någonstans mellan barndomen och vuxenlivet, och tampas med varandras tillkortakommanden samtidigt som de försöker klamra sig fast vid den ömhet som de innerst inne känner för varandra.

Som titeln antyder skildrar ”En dag till skänks” en enda dag. Syskonen är påväg på ett bröllop, men får på vägen veta att deras yngsta bror inte har tänkt komma. Efter en lång bilfärd med många avkrokar sitter de tre återstående syskonen och ser släkting efter släkting passera. De saknar sin bror. De vill inte vara på bröllopet. Så de bestämmer sig för att rymma iväg till lillebroderns arbetsplats, ett gammalt slott ute på landsbygden.

Gavalda skildrar syskonens dynamik på ett ypperligt sätt: de abrupta kasten mellan skämt och allvar, retsamheten, ömheten och behovet av att minnas barndomen. Det nästyngsta syskonet Garace fungerar som berättare och hennes iakttagelser är ofta hårda men roande. Som bohemisk lillasyster njuter hon av att reta gallfeber på storebroderns fru Carine som arbetar som farmaceut men främst är intresserad av hudkrämer och hälsopreparat.

Men trots att blicken på Carine är kritisk finns det samtidigt en smula ömhet i Gavaldas karaktärsbeskrivning, som här där Garace minns hur hon blev visar runt i broderns och svägerskans nya hus: ”Här har vi köket... funktionellt. Här har vi matsalen... gemytlig. Här har vi vardagsrummet... flexibelt. Här har vi tvättstugan... oumbärlig.” Gavaldas roman är full av träffsäkra iakttagelser av det här slaget som gör det svårt att låta bli att läsa avsnitt högt för de som råkar befinna sig i samma rum. Trots huvudpersonernas komplicerade relation till omvärlden bär texten på en roande självdistans som hindrar ”En dag till skänks” från att vara en tillsluten insiderskildring.

”En dag till skänks” är en till omfånget liten roman på endast 149 sidor. Samtidigt rymmer Anna Gavaldas roman rymder av teman vid sidan av syskonskapet. När syskonen av en slump hamnar på ett annat landsortsbröllop av betydligt mindre skala men dess större värme och glädje problematiseras exempelvis utanförskapet och klasskillnaderna. Trivs syskonen bättre för att bröllopet är ”enkelt” eller för att de i position av främlingar inte kan se de konflikter som säkerligen finns också i denna släkt? Garaces karaktär pendlar mellan ett slags tillspetsat vanlighetsförakt och en längtan efter lugn och ro som får en att undra om inte hon är den vilsnaste i syskonskaran.

Anna Gavalda kan också vara lugn när det gäller översättningen eftersom Maria Björkman har gjort ett skickligt jobb i att få de ofta väldigt utkristalliserade och precisa situationerna att löpa på smidig svenska. ”En dag till skänks” må vara en liten bok, men den litenheten hindrar inte att texten stannar kvar hos en länge efter att läsningen är avslutad.