Teater. Bibeln. Dramatiker:
Niklas Rådström. Regi: Stefan Metz. I rollerna: Mina Azarian,
Carl-Magnus Dellow, Johan Gry, Carina M Johansson, Henric Holmberg,
Michalis Koutsogiannakis, Mattias Nordqvist, Emilie Strandberg, Nina
Zanjani mfl.
 |
Mattias Nordqvist och Nina Zanjani som mannen
och kvinnan (Pressbild)
|
Att skildra scenarier som är
välbekanta för en teaterpublik kräver en skickliga regissör.
Detta blir tydligt i författaren och dramatikern Niklas Rådströms
dramatisering av Bibeln som hade världspremiär på Göteborgs
Stadsteater 17 februari. I regissören Stefan Metzs kunniga händer
framträder några av Bibelns mest kända scener med hjälp av
publikens igenkänning. Exempelvis spelar Metz med bilden av
nattvarden genom att projicera Leonardo da Vincis berömda målning
på en mänsklig duk – tretton vitklädda skådespelare fungerar
som bakgrund till bilden som avslutar den första av pjäsens tre
akter.
Den lekfulla scenen berättar
i själva verket en hel del om pjäsens angreppssätt. I Rådströms
dramatisering behandlas Bibeln inte enbart som en helig skrift utan
likväl som en kulturell artefakt. Från detta perspektiv betraktat
blir projiceringen av da Vincis Nattvarden en metakommentar till
såväl teateruppsättningen som till Bibeln. Scenen kan därför
tolkas som en fråga: vilken bild av Bibeln har vi historiskt sett
projicerat på oss själva och hur ser den ut idag? Rådströms
mastodontpjäs på nästan fem timmar innehåller en mängd
problematiseringar, men denna fråga, som framför allt undersöker
Bibeln som bild, ser jag som en av de mest angelägna.
Pjäsen ramas dels in av de
tre ärkeänglarnas (Holmberg, Koutsogiannakis och Strandberg)
samtal, dels av Mannens (Nordqvist) och Kvinnans (Zanjani) försök
att finna sin plats i Guds skapelse. Karaktärerna skapar kontinuitet
i en pjäs som annars kunde ha blivit fragmentarisk. Eftersom
tyngdpunkten ligger på Gamla Testamentet ska många bibelberättelser
samsas på scenen, däribland Babels torn, Sodom och Gomorras
förstörelse och uttåget genom Röda havet. Många av skådespelarna
i den stora ensemblen spelar ett flertal roller var, särskilt
utmärker sig Michalis Koutsogiannakis som Herrens ängel, Mina
Azarian som Jesus och Carina M Johansson som bl.a. Job och Sara.
Även om också de mest
rutinerade teaterbesökarna får sätta sittfläsket på prov under
den långa uppsättningen är pjäsen Bibeln minnesvärd av många
andra orsaker. Den utmanar såväl tvivlaren som den troende genom
att lyfta fram Bibelns existentiella problematik. Genom att peka på
tolkningsfriheten som möjlighet och gissel lyckas man aktualisera
tanken om att människan aktivt måste finna meningen med livet. Det
gör att Rådströms Bibeln i själva verket pågår också flera
timmar efter att ljuset har slocknat i teatersalongen.
