Den ideologiska kärleken

Kärleken i Julia Anderssons liv. Åsa Moberg. Natur & Kultur. 2011

I början av sjuttiotalet skrev Åsa Moberg (f. 1947) boken ”Kärleken i Julia Anderssons liv”. Hon kallade det för en roman, men boken om Julia Andersson var en självbiografisk berättelse om otrohet och om kärleken till en äldre man, vilket också blev en bidragande orsak till att Moberg inte skickade in boken till något förlag. Idag, dryga trettiofem år senare, är Åsa Moberg en väletablerad författare, journalist och debattör som bland mycket annat har gjort sig känd som Simone de Beauvoir-kännare.

I en intervju i DN från april i år jämför Moberg omläsningen av ”Kärleken i Julia Anderssons liv” med att läsa sina gamla dagböcker. Och visst går är det möjligt att ana ett lite pinsamt behov av bekräftelse i ”Kärleken i Julia Anderssons liv” som nu ges ut för första gången. Trots detta är dock avståndet till 1970-talet mycket närvarande vilket gör att den pinsamma känslan snarast förvandlas till förundran. Förundran över att så mycket har förändrats på bara trettiofem år, men likväl – att så lite har förändrats.

Jag är inte särskilt intresserad av vilka de verkliga personerna bakom romankaraktärerna är, så för mig fungerar verklighetsanknytningen mest som en autentisk klangbotten till huvudpersonen Julia. Detta är ibland nödvändigt eftersom Julia stundvis är rätt så irriterande i sitt velande mellan det politiska engagemanget och de personliga begären och känslorna. För mig som är för ung för att ha erfarit 1970-talets optimistiska tidsanda kan Julias velande te sig lite fånigt – i dagens individualistiska ungdomskultur hade man nog avfärdat Julias våndor med kommentaren: ”Vem bryr sig?”. I Julias samtid är det dock kollektivet som står i centrum, individen är förflyttad till periferin till förmån för det politiska engagemanget.

Det är främst skildringen av detta ständigt (vänster)ideologiskt färgade samtal som får romanen att lyfta. ”Kärleken i Julia Anderssons liv” utgör ett spännande tidsmässigt utsnitt som visar att också en frigörande rörelse kan fungera förtryckande, till och med för den som står bakom de ideologiska sakfrågorna. Det faktum att Julias omgivning ser misstänksamt på den monogama relationen till sambon Rune, detta alltså under en tid då sexuell frihet var en viktig del av vänsterideologin, får en tragikomisk effekt i romanen: Julia känner sig obekväm med tanken på otrohet vilket gör hennes relation med den mycket äldre mannen Hubert Meyer så mycket svårare att hantera. När hon överväger att ha sex med Hubert handlar det således inte om att hon försöker anpassa sig efter sjuttiotalets glada sexualitetsideal utan om ett moraliskt och känslomässigt svek mot sambon Rune.

I ”Kärleken i Julia Anderssons liv” skildrar Moberg Julias moraliska dilemman med en lätthet som hela tiden driver berättelsen framåt. Titeln kan vid första anblick tänkas syfta på Julias kärleksrelationer till männen Rune och Hubert, men jag läser den också som en beskrivning av Julias verkliga kärlek: kärleken till samhällsdebatten, kärleken till den drivkraft som behövs för att en kvinna ska lyckas slå sig uppåt genom hierarkierna. Denna aspekt av romanen är skrämmande aktuell ännu idag och gör därför Åsa Mobergs roman extra läsvärd.