Ett hårt öde

Lika som kärlek eller Sammanliggningen i Lubboträsk. Anita Salomonsson. Norstedts förlag. 2010.

I Anita Salomonssons senaste roman ”Lika som kärlek” får läsaren följa händelseförloppet i den lilla västerbottniska byn Lubboträsk, där det har kommit fram att den vackra Margareta Johansdotter har gjort sig syldig till äktenskapsbrott. Det är tidigt 1800-tal och de bägge parterna i det olagliga förhållandet döms till stränga straff. Straffet utfärdas dock inte enbart för äktenskapsbrottet, ett annat brott har också skett och det är det som får stränga följder för invånarna i Lubboträsk.

Salomonssons roman är en skildring av två människors plötsliga kärlek. Det är en kärlek mellan två till synes förnuftiga människor som i ett ögonblick får en insyn i hur livet hade kunnat vara. Istället för att fortsätta som tidigare väljer de att ta risken, och när de väl har börjat är det omöjligt att sluta. Margareta är en ung kvinna som har haft turen att bli gift med den snälle Nils, tillsammans lever de i lugn och ro på sin lilla gård. Men äktenskapet kantas av olyckor – Margareta föder flera barn som alla dör kort efter födseln. Detta var inte ovanligt under denna svåra tid i Sverige men det sätter naturligtvis sina spår, och Margaretas liv kantas så ständigt av detta mörka moln.

När Pehr Eriksson från Stafträsk, eller Stafträskarn som han kommer att kallas, gör entré ser hon sin chans att ha några stunder av lycka. Stafträskarn förblir en rätt så vag och mystisk karaktär, Salomonsson beskriver honom som lärd och kvick men läsaren får aldrig veta hur han har blivit så beläst. Hans dragningskraft kommer fram genom Margaretas blick som ständigt riktas mot honom, också när han besöker de äkta makarna i stugan i Lubboträsk: ”Han, den nytillkomne, väger med milda och förtroliga leenden täljkniven i sin hand, dröjer, låter eldskenet döma, att med denna tingest har han uträttat storverk ... Och hon, drömsk och tudelad, leker med lån och lintråd ... i röda små vindlingar längs knapphålskanten.”

Salomonssons språk är oerhört laddat och hon lyckas väl förmedla den erotik som sjuder under de artighetsfraser som utbyts i stugan. Hon är också mycket konsekvent i sin språkanvändning vilket gör det lätt för läsaren att sjunka ner i den historiska period som fungerar som bakgrund. Orden blir som levande varelser som slingar ut och in i varandra, löses upp för att sedan mötas igen.

Att en kvinna som gjorde sig skyldig till äktenskapsbrott under början av 1800-talet mister sin eventuella position i samhället är föga förvånande. Samtidigt uppvisar skildringen av Lubboträsk i ”Lika som kärlek” en slående likhet med dagens skvallersamhälle. För Margareta och Stafträskarn är det inte så mycket själva affären som är problemet – var och varannan bybo verkar ha hemliga möten bakom avskrädeshögar och lador – nej, problemet är att de åker fast. Och sedan naturligtvis att ett annat brott tar vid där det första slutar.

Skvallret går dock på samma sätt i Lubboträsk som på dagens löpsedlar, det gäller att hitta en syndabock och ju vackrare och hedervärdigare denna syndabock har varit innan sitt förfall, desto bättre. Salomonssons skarpsynta skilding av Margaretas öde visar att tvåhundra år inte är så länge sedan. Människor är rätt så lika genom tiderna, men omständigheterna kan göra samma människa till såväl gärningsman som offer.